Vi brukar ta våra promenader åt lite olika håll. Jag tycker om att lukta och riktigt njuta av det jag känner, men se det passar inte matte då säger hon att vi skall gå framåt. Men så stannar hon och beundrar blommor eller blommande mandelträd och då får man minsann stå still. När vi möter folk eller hundar så säger hon det bryr vi oss inte om nu går vi fint! Visserligen brukar jag få en godis när vi passerat. Men träffar hon någon som hon vill prata med då skall jag sitta still. Visst är det lite orättvist! Ofta säger hon att jag är duktig men gör jag ett ryck och vill hälsa då blir hon sur på mig. Fortfarande finns det mycket maskar på stigar och vägar så då måste man hålla utkik och det tar matte hand om som tur är. Men jag har det nog ganska bra här, bara jag kommer ihåg att det är matte som bestämmer för då får jag godis när vi kommer hem.