Matte har tjatat i flera dagar på mig och sagt nej när jag plockar upp saker. När vi möter folk vill jag rusa fram och hälsa. Men nu är det så att matte säger nej och då får jag låta bli, efter att vi passerat berömmer hon mig och säger duktig hund och jag får en godbit. Godis är gott så det lönar sig att lyssna. Igår gick vi ganska långt och jag träffade flera hundar ett par fick jag hälsa på andra fick jag avstå. Det är nog bäst att komma ihåg att lyda tror jag men det går så fort att glömma.